Lauren ~

Alla personer har drömmar och mål i livet. När man var liten drömde de flesta om att bli polis, frisör eller ett proffs av något slag som tjänade mycket pengar. Jag hade två drömma, jag ville bli fotbollsproffs och reseledare. Jag började träna med ett pojklag när jag var sex år gammal men jag bytte sedan till ett flicklag när jag fyllde 16år. Jag tränade och tränade men jag var aldrig speciellt bra. Men det jag var och är en idag är envis och jag ger aldrig upp.

På en match när jag var 17 år satt en speciell person i publiken, tränaren för ett allsvenskt topplag. Jag hade ingen aning om vem människa var men efter matchen kom han och dunkade mig i ryggen och sa "snyggt jobbat, intresserad av att komma och provträna med oss?". Vad svarar man inte på de?! Allt gick bra och dom var supernöjda med mig, 2 veckor senare hade jag skrivit på ett 2års kontrakt. Allt löpte på fint, det gick bra för oss, jag fick speltid och även erfarenhet av matcher utomlands i Grekland.
Men ändå var jag inte glad. Men varför inte?!
Det var ju min dröm som hade gått i uppfyllelse. Men det som fotboll betyder för mig är lagkompisar, sammanhållning och att ha kul. Men att träna 9ggr i veckan med ett gäng som vägrar släppa in nya. Speciellt personer som kommer och tar deras plats i startelvan är ingen 15årings dröm.
Jag behövde mina kompisar och den trygghet dom ger mig. Nu när jag hade min ena dröm längtade jag bara efter den andra, att bli reseledare.

Efter 1 års spel i ett allsvenskt topplag hoppade jag av och bröt mitt kontrakt. Det var inte värt de! Jag hade ingen fritid, motivation eller kompisar i laget. Mitt humör vart sämre och jag blev lätt irriterad ju längre tiden gick. Mina riktiga kompisar och även min lärare såg att jag inte trivdes och sa att de inte förstod varför jag fortfarade spelade kvar när det fick mig att må så dåligt. Men felet var att jag inte vågade säga ifrån och berätta hur jag kände. Det värsta av allt, det förstörde ett år av mitt liv och jag gick runt med en klump i magen helt gratis!
Till slut tog jag mod till mig och berättade för mina tränare att jag inte trivdes och inte hade motivation längre och bytte ner till mitt gamla lag. När jag kom på min första träning med dom efter 1år mötte jag alla i dörren rill omklädningsrummet, dom var glada och bombade mig med kramar. Det kallar man riktiga vänner och dom är guld värda!

Nu har jag nya mål i livet och längtar efter att få bli reseledare. Fotbollsproffs var inget för mig.

Det jag vill berätta och säga med det här är att man aldrig ska ge upp!
Man ska kämpa för sina mål men också våga säga emot om något känns fel. Alla förtjänar att ha e bra!
Livet är för kort för att slösas bort!

p.
Lauren
ex fotbollsproffs